Mewsick

Det blev ett årskort
            ...och sen ett premiärbesök på Liseberg med Gustav och Jean-Luc. Strosade omkring, absorberade stämningen med sockervadd för halva priset (man har ju sina metoder som erfaren konsument), slängde tre kronor i WWF:s gåvobrunn och spelade på hjul.

Spelhjul, ja. Cash var en bristvara, så det blev lite Cajsa Varg över det hela. Investerade de resterande 30 kronorna i Heminredningshjulet och till slut återstod endast två kronor. Jean-Luc erbjöd sig att bidra med resten, men spelade på nummer två istället för fyra - som jag så varsamt pekat ut! Hjulet snurrade och vi höll tummarna för stjärnvinsten - en deluxriskokare! Dock hade Merphy ett finger med i spelet och stannade på nummer fyra - stjärnvinst!

Då kom utbrottet. Slängde mig in bakom disken, klättrade upp till stjärnvinsthyllan och plockade ner riskokaren, varpå jag höll på att bli neddragen av en arbetande, vilken jag gav en avtuppande spark i nacken. Riskokaren under armen och mord i sinnet - nu du, Jean-Luc! Han hajjade vinken men hann inte så långt. Jag tryckte ner hans hövve i riskokaren, körde igång på full effekt och skrek "PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!". Verkligen synd att jag slängde tre kronor i brunnen...

På vägen hem
            ...efter bion (10.000 BC) med Annika, Gustav, Wilhelm och Jonathan slog jag mig ner på en fönsterplats med ryggstödet vänt mot bussens färdriktning. Efter några hållplatser scannade jag av de påstigande för att se ifall man kände någon, men skymtade inget aktuellt. Vände mig tillbaka och hörde ett par stilettklackar klicka mot golvet och sedan stanna vid platsen bakom mig. Därefter kom ljudet av en knarrande skinnjacka mot ryggstödet. Sen spreds en doft.

Den ungdomligt fräshdoftande pusten fick håren på mina armar att resa sig. Den kraftiga parfymvågen översköljde mig och jag drog in djupa andetag för att bevara dess godisluktande och höstvindsfräsha arom.

Vid min hållplats gick jag rakryggad förbi och ställde mig i en säker ställning vid dörrarna för att imponera som en lejonhane. Sneglade över axeln och fäste blicken rakt in ögonen på Agda, 75 år.

Grannskapet
            ...på gatan är i största allmänhet väldigt gemytligt - folk anländer från jobbet, kliver ur bilen och hälsar hjärtligt (inte bara artigt) på de som står och donar i trädgården, hämtar posten ur brevlådan eller tvättar fönstrena. En person som passar in perfekt i denna omnejd är min ömma moder. Med sin utåtriktade sida kan hon hålla långa samtal med grannarna utan att den minsta antydan till kallprat, ungarna i vändplan kan hon kela med som om hon aldrig fick nog av mig och syrran och hon har alltid några nya bingorader att göra upp om med Ulli på andra sidan gatan. Men ett mynt har ju två sidor.

Väl innanför de ljudisolerade dörrarna kan hon få utbrott på alltifrån en deg som jäser för dåligt och en internetsida som inte visar sig, till en gitarrspelande son som glömt stänga dörren om sig. Idag förde hon dessutom ännu en konversation med den enkelriktade TV:n, och skrek högt åt nyhetsreporten om hur sjuksköterskor egentligen borde behandlas, fast fick naturligtvis, som vanligt, ingenting till svars.

Coelho
            ...fick en chans till. Satt ute på verandan med en kopp kaffe i handen och kädne för en bok. Sprang in och kollade vad som fanns. Hittade 11 minuter av Paulo Coelho och blev då påmind om hans briljanta författarklass. Med höga förväntningar satte jag mig ner i solen och började läsa den 400-sidiga boken. Det blev lite kallt, så jag gick in och slog mig ner i en fåtölj, fick senare tända lampan för att se bättre, och när det var mörkt ute blev jag till slut klar och kunde lägga boken ifrån mig.

Ledsen, Paulo, men det här var den sämsta bok jag läst på länge (förutom lördagens "parodibok" Härsken På Ringen). Det är tur att han ber om ursäkt i inledningen, för det hade jag personligen krävt av honom annars. Boken handlar om sex, sex ,sex och exploderar av orgasmer i ett paradis av lust, men den har ingen touch över huvud taget! Saknar tiden då man gillade hans skrivande, men nu är det bara för mycket - inte ens tillräckligt.

Hela
            ...fredagen gick jag omkring och luktade på mina händer, helt övertygad om att de luktade sockervadd. Senare började allting lukta sockervadd. Vad jag än luktade på kunde det alltid associeras med sockervadd, innan jag kunde identifiera den egentliga lukten. Till och med när grannarna grillade fick jag en känsla av att det luktade sockervadd.

Jag
            ...har aldrig tidigare upplevt det: "Ingen täckning på kontot".

Med 6.66 :- kvar på var det omöjligt att vara oekonomisk (riktad dubbelnegation). Jag tvingades låna en daler av Bahram för att ha råd med en påse Flygplansgodisar från Euroshopper.

- till skillnad från de italienare som kom in i Expertbutiken med blå/vit-randiga skjortor, gräddvita linnebyxor, solbrillor på hjässan och läppstiftskladdiga tjejer. Det var bara att gå fram till mobildisken och köpa den dyraste i sortimentet  för att sedan enkelt plocka fram körkotet och daska plånboken ändera i sin hand, ändera i baken på den överspacklade bruttan.

Målet
            ...för dagen var ett innerstadsbesök med Bahram och Peyman. De skulle anlända en kvart efter mig, så jag strövade omkring i affärer strax före stängning. I mitt strosande mellan hyllorna på Akademibokhandeln såg jag en liten gullig tjej leka med stenen hon höll i handen. Glatt skrattades stod hon bakvänd på sulkyns fotstöd medan jag traskade förbi till nästa hylla.

I förbifarten hörde jag ett ljud från en slintande sula och ögonblicket senare en skalldunk mot det hårda klinkersgolvet. Stenen rullade iväg ett tiotal meter och jag förberedde mig på skriket som kom att spräcka de akvarellmålade glasrutorna. Innerligt försökte jag att inte garva häcken av mig och glodde därför in i "Fräckisboken" av Bert Karlsson. Ungen skrek gällt medan personal och kunder kom till undsättning.

Där stod de på huk och och torkade den lilla flickans tårar och uttalade en mängd tröstande ord. Jag pallade inte mer utan gick mot utgången. Runt hörnet halkade jag på en tappad glass, ramlade framstupa och bröt näsbenet mot den karga marken.

            ....till första seriösa köparen som betalar frakten för kameran! Denna kan ej returneras, eftersom jag inte vill ha den. Den har förstört mitt liv, fuckat flera tillfällen som kunde blivit bra bevarade och drivit mig till vansinne! Den är din, om du bara skickar ett meddelande och säger att du vill ha den. En Canon Ixus V2 i förvånansvärt välbehållet skick, med tre batterier, två minneskort (á 128Mb), tillhörande väska och kablar.

A Clockwork Orange
            ...får nog de flesta tittarna att reflektera lite kring mjölk. Jag vill skapa lite känslor kring mjölk för att framkalla en vilja attt ta ett glas. Mjölk alltså:

Föreställ dig en enorm sal med ett tio meter långt bord i massiv körsbär i mitten. De femton stolarna är konstnärligt utskurna och sitsarna är fluffiga under det röda skinnet. Mitt på bordet står en obehandlad och mjukt flisig träbägare som känns sträv och hård i munnen samtdigt som det är lätt att göra märken i den med tänderna. Det är svalt i salen och det blåser en ljum bris genom de öppnade fönstrena. Bredvid bägaren står en glaskaraff till bredden fylld med mjölk - söt, fet och nästan lite trögflytande mjölk. Den är isande kall. En betjänt fyller bägaren och håller sin handskbeklädda hand i en gest till inbjudan. Mjölken blir tyngre för varje klunk, den rinner ut lite längs med kinderna och din oumbärliga törst tar lång tid att släcka. Du klunkar i dig tills bägaren är slut och sätter dig ned belåtet.

Visst smakade det gott!

Det hembakta
            ...brödet smular sönder mellan mina fingrar ner i mitt knä, min svetslagade datamus faller åter i bitar, min backuphårddisk vägrar göra sitt arbete, jag har inte pluggat ett skit till proven om två dagar och jag lyssnar på "I'm going slightly mad" med Queen på repeat på extremt hög volym med ett tydligt syfte.

Jag hoppar ut genom fönstret och faller rakt på marken. Den går i bitar och min skalle spricker, men precis innan mina hjärnor rinner ut i glipan som bildats ringer Mercurys stämma i ett "I'm going slightly mad".

Öppnar
            ...brevlådan som vanligt vid hemkomst och slås som varje gång av tanken på hur mycket reklam denna trånga fågelholksformade box kan rymma. Vi har ingen lämplig ingen-reklam-tack-lapp att sätta upp eftersom den då kommer att regna bort.

Undrar om det inte vore smartare att man tvingas sätta upp en reklam-tack-lapp för att få sin reklam.

Om inte måste man ju även sätta upp en släng-inte-sopor-på-tomten-tack-lapp, en ingen-rosa-målarfäg-på-gaveln-tack-lapp och en bomba-oss-inte-tack-Vi-är-inte-Al-Quida-lapp, annars får man skylla sig själv... eller?

Numera
            ...är det mycket inlägg om reklam från min sida. Dåliga reklamer hit och dit - marknadsföring äcklar osv. Sure, i viss mån, men jag måste göra ett nedstamp för flygbolaget Stearlings nya reklam - den där med röda linjer på himlen, grymt snyggt fångade bilder och musiken.

Musiken ja. Vilken stört härlig låt! Den är inte perfekt, men den fungerar så grymt bra till reklamen. Betänk detta nästa gång! Betänk även den hemsida företaget bedriver. Den är dock inte så sterling.

Ett inlägg
            ...rörande en kommentar (som Oryx var först med att anmärka på i skrift) till mitt förra inlägg kommer väl till pass för ämne att blogga om. Helt utan anknytning till den kommenterade texten damp detta högeligen personliga meddelande ner i min kommentarslåda:

"Hej! Du är välkommen att vara med i min tävling här: natalieb.blogg.se/tvling.html Du kan vinna ett hemligt paket till ett värde av TUSEN KRONOR!!"

En fråga till miss NatalieB: Hur skulle det vara att uppleva ett oberoende från sponsorföretag och undvika ekonomiskt maktutövande? Känner du inte självömkan?

---

Och vad gillar vi utnyttjanden av fasansfulla händelser i stil med mordet på Engla. En fiffig påpassare uppmanar andra till att kommentera hennes blogg och därmed öka dess status (Källa: http://oryx.blogg.se/1208177265_25_minuter.html#comment):

"Stöttar du Engla och hennes familj? Gå då in på min blogg och skriv ditt namn och kanske någon fin tanke. Jag stöttar!"

Ifall ni töttar min idé om att förklara lite moral för denna tös kan ni ju alltid gå in på http://miischas.blogg.se/1208173629_tnd_ett_ljus.html#comment och kommentera hennes fina tanke. Hälsa gärna från mig - Jag stöttar!

Psykologilektion
            ...och tre diskussionsfrågor. Den tredje frågan: Darwins teori om arternas uppkomst.

Jag strävar mot besittning av en fullkomlig livssyn, och vinklar gärna problem. Snackar med Josefin, som har sån fallenheten för diskussioner. Vi diskuterar ofta utan att bli arga på varandra.Idag tror jag på forskning och vetenskap. Idag tror hon på religion - diskussionen är ett faktum.

Jag får några elementära utlägg kring min ståndpunkt att låta så självklara, och religionen att klinga så absurdt i mina öron att jag börjar skratta.

Jag garvar ihjäl mig. Sitter där och garvar i tystnad - skäms! Förlåt, Josefin! Jag kunde inte hindra mig, utan kände mig så usel som ens började skratta. Ville lämna klassrummet, men dämpade mig. Jag garvade så mycket inombords att jag inte kunde prata. Jag skäms - Förlåt, Josefin! Jag är verkligen ledsen.

Det
          ...är hög tid för solbrillorna att åka på nu när vårsolen äntligen är framme med risk för solbränna på nästippen.

Surfade
            ...runt på diverse bloggar och kollade de olika slutkommentarerna. Det är många som använder sig av knepet att ställa en liten finurlig fråga i slutet av inlägget (bara för att få fler kommentarer?). Jag tänkte jag skulle pröva den idén - vad sägs om:

Skatteverket
          ...hade skickat ut tre brev till min brevlåda, varav ett var mitt. Jag tog det, gick upp till mitt rum, lade det på skrivbordet och började spela gitarr. Pappa kom hem, gick upp till mitt rum, såg brevet och undrade varför jag inte hade öppnat det, varpå han fick en grymtning till svars och började sprätta upp kuvertet.

"Du kommer nog flyga i taket när du ser det här" Sa han med ett flin och sneglade från pappret till mig.

"Den summan får du tillbaka på skatten" sa han och höll pekfingret under den femsifriga summan...

Reklampaus
            ...på Kanal 6 och den sämsta reklamen ever (förutom Mr Muscle) slår nya rekord. En välklädd ung man med maxad affärslook rör sig i en bländande vit och felfri miljö med ett paket sköljmedel i handen. Leendet bländar när han bränner sönder kameralinsen med sin säljarblick.


Bredvid står två onekligt fräsha brudar och för en stel och väl inövad dialog utan någon som helst antydan till inlevelse.


Försäljaren tränger sig åter in i bilden och säger lite klämkäckt:


Reklamen avbryts abrupt av ett annat inslag som är helt okopplat till huvudreklamen.


Analys: Trots att reklamen är simpel och rent usel fungerar (sorgligt nog) dessa billiga försäljningsknep för att vi konsumenter är för dåliga för att sålla ut skit från kvalitét. Betyg: Fem "Usch".

Biologilektionerna
            ...kommer nog aldrig att bli som förr. Vår hypergrymma (och smällgravida) Bolmis har blivit ersatt av en nallebjörn. Han heter Ferry och man kan även kalla honom "Fey". Jag gillar Fey, han är en schysst kille. Men han är inte så vand som lärare på Donner - inte än i alla fall. Dessutom kompletterar han Laasonen med ännu fler grova särskrivningar.

Du, Fey (om du läser detta), ska få tre goda råd av mig för att ta Bolmis plats så bra som möjligt.

Hade
            ...en trevlig chat med Isa i söndags. Hon är en sån där mysig prick som får för sig att göra lite ambitiösa saker utan någon vidare anledning. Denna gång handlade det om bullar. Hon beskrev att hon trots att ett antal ingredienser saknades slängde ihop en deg och körde in i ugnen. Efter tio minuter tar ungen ut plåten ur ugnen och finner sin pappas mobil ligga i en hörna.


Jag vred mig av skratt. Jag dog av skratt. Jag smälte, precis som hennes fadres SonyEricsson T610, av skratt. Det roliga är att även hon garvar - det är det som är riktigt roligt. Haha!

Köpte
            ... lite matsäck på Hemköp i fredags och stötte av en händelse på Tony och Mangan. Tony och Mangan. Gap-Tony och Mini-Mangan. Båda två gamla innebandytränare och inte ett dugg förändrade sen tiden då jag själv spelade i deras lag, som nu tydligen håller på att gå i graven.

... ajusteja - "Kulan". - det var så man kallade mig.


De klämkäcka kommentarerna vällde ut och trängde in mig i ett hörn av beklämmelse. Ett fejkat leende, lite kallprat, och till sist en rysning av obehag. De betalade sin Coca Cola (som Gap-Tony inte lyckats pruta ned) och gick.

Där går de nog än - 22-åriga Mini-Mangan med sitt korkat leende från tinning till tinning och en medelålders Gap-Tony iklädd en beige och nött skinnjacka från tidigt 90-tal. Lika löjliga och hopplösa som alltid. Gap-Tony och Mini-Mangan.

Trogna
            ...läsare, jag har dåliga nyheter. Har sedan ett tag tillbaka passerat gränsen för när man ser avsnitt man redan sett av den kända amerikanska serien The Simpsons. Detta är ett tragiskt konstaterande som jag utan resultat försöker motarbeta.

... emellertid har jag under den senaste veckan hunnit se inte mindre än fyra avsnitt som aldrig tidigare svept förbi framför mina (medvetna) ögon. Jag har länge försökt med att slita mig ifrån att följa serien, men det kan ändå sluta med att jag till och med ser repriserna.

Jag tänker inte skriva någon blogg idag.

            ...Det har helt enkelt inte hänt nåt. Jag har inte lust att förmedla att vädret sög, att jag sov till klockan två, att jag åt, försökte plugga, spelade gitarr, såg på Simpsons och sen missade bussen till stan. Det är så tråkigt att läsa om sånt och man mår bara sämre av det.

Väcktes
            ...av en under kudden (fråga inte hur den hamnat där) liggande mobil med ett "dolt nummer" i displayen. Svarar "hallå" lika sömnigt som alltid och antar att det som vanligt är mamma som ringer från jobbet. Till svars får jag dock ett "Hej! Jag ringer från postkodmiljonären"...

Kära klass... Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte tidigare fixat pengarna från när vi samlade på oss lite fler av våra 15 minuter i rampljuset, men nu, till slut, har det faktiskt gått i hamn! Senast den 25 april kommer 1.500:- att sitta på mitt konto till klassens förfogande för förvaltning. Denna generösa (?) summa kan förslagsvis investeras i:

Gårdagens
            ...lunchrast i datasalen på 7:e våningen blev dagens Moment of Truth. Bakom oss sitter några tjejer ifrån B-klassen och trängs vid en skärm. Plötsligt kläcker en av dem en kommentar som så ändlöst utförligt sammanfattar den senare delen av 2000-talets första decennium. De flesta som läser detta kan förmodligen finna sig i:

Solskenet
            ...i eftermiddags drog igång en uppsjö av nostalgiska vårminnen. Vem kan exempelvis inte associera sig med varm rygg mot solen, doften av nylagd asfalt, gräslukten under den mögeldoftande filten på gräsmattan eller ljudet från sönderskrapade bandyklubbor mot den grustäckta gatan?

Vidare fördes tankarna tillbaka till en gång då jag vid elva års ålder gick på hockey med pappa. I pausen, på herrarnas toalett, vid en stinkande pissoar sneglade jag försiktigt åt vänster. Till min stora förvåning var killen som stod där och drillade på något sätt familiär. "Ursäkta, men heter du Jens?" - "Visst gör jag det! - Och du är Eric, eller hur!".

Iklädda varsin alldeles för stor Frölundahalsduk och -mössa möts Kapplastavs-Jens och Kapplastavs-Eric åter efter flera år av spearation och skakar ofräsha händer på en illaluktande toalett i pausen till en hockeymatch.

Läste
          ...en väldigt bra bok i helgen, förmodligen den bästa bok jag någonsin läst! Perfekt om man gillar att slukas av välskriven litteratur av det bästa slaget, som dessutom skapar upplevelser som om man befinner sig i riktig miljö och är delaktig i handlingen till 100%. Den är absolut inte anpassad till lättsmältande ungdomar i tidiga tonår, och det var verkligen inte så att jag kände mig tvingad att läsa den för att den legat oläst sen jag fick den 2002... Nejdå!

 

Sitter
            ...uppkopplad mot MSN, chattandes med Erica, som framåt tolvslaget ställer frågan "Du har sagt att du gärna vill vara singel, stämmer det fortfarande?". Slänger en blick på klockan och ser att den närmar sig tolvslaget. Vilket kul skämt det här bäddar för - det är April om två minuter, och hon är omedveten om det - PERFA!

Ser till att dra ut på tiden och låtsas dölja årets hemlighet i väntan på att klockan ska slå över. Till slut visar den 00:01 och jag förbereder mig för the blåsning of the year.

Blir dock lite tveksam och drar pekaren ner mot klockan och ser den där gula rutan komma upp - "den 31:e Mars 2008". Slår mig själv för pannan - DOH! - och förklarar mitt misstag för en Erica...

Här
            ...är en liten pik till Melina, vars tunga inte alltid är tillräckligt vass när det väl gäller:

Mamma
         ...fick lov att låna min gitarr - ett oerhört ostrategiskt drag från min sida. Efter en tuff natt med ännu en störd dröm väcks jag av ett illa låtande gitarrspel. Med en suddig blick från mina svindlande ögon kan jag urskilja mammas silhuett och gitarrens päronformade kropp i hennes armar. "Halleluuuuuuuujaaaaaah, Halleluuuuujaaaah!" skriker hon och försöker att få det att låta som Buckley själv. "jag kommer inte sluta förrns du går upp". Jag lägger huvudet under kudden och låtsas lämna världen...