Mewsick

Målet
            ...för dagen var ett innerstadsbesök med Bahram och Peyman. De skulle anlända en kvart efter mig, så jag strövade omkring i affärer strax före stängning. I mitt strosande mellan hyllorna på Akademibokhandeln såg jag en liten gullig tjej leka med stenen hon höll i handen. Glatt skrattades stod hon bakvänd på sulkyns fotstöd medan jag traskade förbi till nästa hylla.

I förbifarten hörde jag ett ljud från en slintande sula och ögonblicket senare en skalldunk mot det hårda klinkersgolvet. Stenen rullade iväg ett tiotal meter och jag förberedde mig på skriket som kom att spräcka de akvarellmålade glasrutorna. Innerligt försökte jag att inte garva häcken av mig och glodde därför in i "Fräckisboken" av Bert Karlsson. Ungen skrek gällt medan personal och kunder kom till undsättning.

Där stod de på huk och och torkade den lilla flickans tårar och uttalade en mängd tröstande ord. Jag pallade inte mer utan gick mot utgången. Runt hörnet halkade jag på en tappad glass, ramlade framstupa och bröt näsbenet mot den karga marken.