Parfymen

På vägen hem
            ...efter bion (10.000 BC) med Annika, Gustav, Wilhelm och Jonathan slog jag mig ner på en fönsterplats med ryggstödet vänt mot bussens färdriktning. Efter några hållplatser scannade jag av de påstigande för att se ifall man kände någon, men skymtade inget aktuellt. Vände mig tillbaka och hörde ett par stilettklackar klicka mot golvet och sedan stanna vid platsen bakom mig. Därefter kom ljudet av en knarrande skinnjacka mot ryggstödet. Sen spreds en doft.

Den ungdomligt fräshdoftande pusten fick håren på mina armar att resa sig. Den kraftiga parfymvågen översköljde mig och jag drog in djupa andetag för att bevara dess godisluktande och höstvindsfräsha arom.

Vid min hållplats gick jag rakryggad förbi och ställde mig i en säker ställning vid dörrarna för att imponera som en lejonhane. Sneglade över axeln och fäste blicken rakt in ögonen på Agda, 75 år.

...mönstringen idag gick strålande
- men resultaten på proven var urusla.

Diskutera!

Jag lyssnar:

Och du heter?:
Kom ihåg mig?

Och hur får jag tag på dig?: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Säg det!:

Trackback
RSS 2.0