Ekonomisk avhållsamhet

Jag köpte den inte!

Haha

Ipod och busshållplats i brunns...

                                 ...I mitten av BD:s "Crueltown" styr ett manligt gipsbesvär stegen mot den offentliga betaltoaletten för att tryckutjämna, och dörren stängs sådär lagom handikappsklumpigt. Men ett "Cru-el-town, it's a crueltown" senare svänger den upp. Besökaren har av scenen att döma inte själv orsakat sin egnen offentliga förnedring. Byxorna hänger på halv stång, händerna ligger troget knäppta runt lemmen, panoramaarslet lämnar grova ärr över åskådarnas näthinnor och det bakvridna ansiktet har skräcken själv på besök.

När dörren en tredje gång trotsat mänsklig vilja hade mitt skratt eskalerat till en överröstning av Henrik Berggrens bebisröst, och jag måste ha framstått som något grisbesläktat i mitt högbetingade garv där mitt bland skampubliken.

...Ain't this a cruel town?

Artisten

Inte...
            ...varit inne på ett tag. Som en efterlängtad artist har bloggen stått bakom scenen alltför länge.

...dags att komma ut i rampljuset kanske?

HALLÅ!??!?!?

Vad...
          ... i helvete?!?!


...men det slutade ju lyckligt. Och den segermusiken!

Korsord

cxb

FRA

Försvarets Radioanstalt
            ...tillåts avlyssna all information som passerar Sveriges gränser. So what?

Jag har inte stött på en enda kommentar som främjar förslaget om fri avlyssning av FRA, vilket måste betyda att hela grejen är helt befängd, eller? Lite rädd blev jag, och prövade några andra infallsvinklar - en gris är ju även den dubbelsidig (och det kan man ju använda sig av för att göra korv!).

Det har i Svea Rike uppstått någon form av fetingrädsla kring faktumet att bli avlyssnad. Jag skiter blanka fan i om någon okänd (och dessutom kanske pervers) Snuskbertil sitter och lyssnar av mina betalsamtal till 0733-nummer, följer mina spår bland alla porrsidor jag besöker, eller läser av mina erotiska kärleksbrev till Elisabet Höglund. Folk lämnar ju ändå ut all information via bloggar!

Och vad fan ska det materialet sedan användas till? Dessutom; hur mycket resurser krävs det i så fall inte för att ha pli på mig och resten av Sveriges 9 miljoner innvånare (eller är det kanske 20? - Hur många illigala invandrare har vi i garderoben egentligen?)? Finns ens risken (?) att jag kommer (att) bli avlyssnad?

Jag har med andra ord ingen anledning till att dölja någonting och således finns det inget att oroa sig för för min del. Enda bakslaget är väl att skvallertidningar förmodligen kommer (att) bli större än någonsin!

...och då blir jag ju kändis - usch! Därför är det kanske
lika bra att screwa FRA-lagen och köra lite old-school.

Beklämmande

Folk
            drar till festivaler, och man blir ensam kvar. Försöker finna något hopp och sitter därför och tävlar på diverse hemsidor. Jag tvingas ständigt erkänna min största sympati för diverse produkter och prylar för att kunna delta i tävlingarna - vilket suktande. Om man ändå var ekonomiskt oberoende!

... Några arbeten kvar i skolan. Pallar jag dem?
Nej!


Weird

Farfar
...hade blivit antagen till en tävling i vakdykning. Ganska stört faktiskt - jag menar, gubben är ju för fan 75+ och inte i särskilt dugligt skick för isande kallt vatten. I alla fall... tävlingen gick ut på att så länge som möjligt hålla sig uppochnedvänd under vattnet med fötterna ovanför ytan. Tyvärr gick det inte särskilt bra för farfar, så vi barnbarn försökte hjälpa till att hålla kvar honom under vattnet genom att ta tag i hans vader. Därför blev han dessvärre diskvalificerad.



Plötsligt finner jag mig sittandes i ett mycket litet och dunkelt klassrum med en bänk under mina armar och tre papparazzifotografer stående framför mig beredda med sina systemkameror. Zak sitter bredvid mig lika ovetande som jag, och plötsligt träder Anna Bolmsjö, vår kemi/biologilärare, in genom dörren och slår igen den efter sig.

"Ni förstår varför ni bara fick VG i kemi, va?!?"
skriker hon åt oss så att saliven flyger ur munnen som när en tysk officer ryter åt sina mannar. Hon går fram till Zak; "om du bara hade lyssnat på mig och gjort som jag sa, så hade allt gått bättre, och vi hade sluppit allt det här". Zak reser sig upp, avlägsnar sig och Bolmsjö vänder sig åt mitt håll; "och vad dig beträffar så kräver jag en rejäl ansträngning, annars vet jag inte vad det ska bli av dig!!!" Hon backar några steg, läggar armarna i kors och sänker huvudet. "Du vet varför vi måste göra det här nu, va?" säger hon, och av någon anledning förstår jag vad som ska hända och tittar ner i bänken.

Med ens flyger papparazzifotograferna fram ur sitt tillhåll med sina objektiv i högsta beredskap. Blixtarna skjuter ut ur kamerorna likt ammunitionen ur en kulspruta, och i skenet ser jag Anna skratta. Skratta åt mig, göra mig till åtlöje och se ner på mig. Allting börjar röra sig i ultrarapid och skrattet förvrängs till ett oigenkänneligt, hånande och ekande hatgarv. Hennes horn lyser röda och den svarta rocken slänger kusligt bakom henne när hon lämnar rummet och slår igen dörren efter sig med en smäll...

... jag vaknar med hjärtklappning och glädjs
över att det trots allt bara var en dröm...


RSS 2.0