Liseberg
Det blev ett årskort
...och sen ett premiärbesök på Liseberg med Gustav och Jean-Luc. Strosade omkring, absorberade stämningen med sockervadd för halva priset (man har ju sina metoder som erfaren konsument), slängde tre kronor i WWF:s gåvobrunn och spelade på hjul.
Spelhjul, ja. Cash var en bristvara, så det blev lite Cajsa Varg över det hela. Investerade de resterande 30 kronorna i Heminredningshjulet och till slut återstod endast två kronor. Jean-Luc erbjöd sig att bidra med resten, men spelade på nummer två istället för fyra - som jag så varsamt pekat ut! Hjulet snurrade och vi höll tummarna för stjärnvinsten - en deluxriskokare! Dock hade Merphy ett finger med i spelet och stannade på nummer fyra - stjärnvinst!
Då kom utbrottet. Slängde mig in bakom disken, klättrade upp till stjärnvinsthyllan och plockade ner riskokaren, varpå jag höll på att bli neddragen av en arbetande, vilken jag gav en avtuppande spark i nacken. Riskokaren under armen och mord i sinnet - nu du, Jean-Luc! Han hajjade vinken men hann inte så långt. Jag tryckte ner hans hövve i riskokaren, körde igång på full effekt och skrek "PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!". Verkligen synd att jag slängde tre kronor i brunnen...
...och sen ett premiärbesök på Liseberg med Gustav och Jean-Luc. Strosade omkring, absorberade stämningen med sockervadd för halva priset (man har ju sina metoder som erfaren konsument), slängde tre kronor i WWF:s gåvobrunn och spelade på hjul.
Spelhjul, ja. Cash var en bristvara, så det blev lite Cajsa Varg över det hela. Investerade de resterande 30 kronorna i Heminredningshjulet och till slut återstod endast två kronor. Jean-Luc erbjöd sig att bidra med resten, men spelade på nummer två istället för fyra - som jag så varsamt pekat ut! Hjulet snurrade och vi höll tummarna för stjärnvinsten - en deluxriskokare! Dock hade Merphy ett finger med i spelet och stannade på nummer fyra - stjärnvinst!
Då kom utbrottet. Slängde mig in bakom disken, klättrade upp till stjärnvinsthyllan och plockade ner riskokaren, varpå jag höll på att bli neddragen av en arbetande, vilken jag gav en avtuppande spark i nacken. Riskokaren under armen och mord i sinnet - nu du, Jean-Luc! Han hajjade vinken men hann inte så långt. Jag tryckte ner hans hövve i riskokaren, körde igång på full effekt och skrek "PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!". Verkligen synd att jag slängde tre kronor i brunnen...
... glömde tyvärr kamera,
så jag fick inga bilder på nåt.
så jag fick inga bilder på nåt.
KAMERA BORTSKÄNKES!!!
....till första seriösa köparen som betalar frakten för kameran! Denna kan ej returneras, eftersom jag inte vill ha den. Den har förstört mitt liv, fuckat flera tillfällen som kunde blivit bra bevarade och drivit mig till vansinne! Den är din, om du bara skickar ett meddelande och säger att du vill ha den. En Canon Ixus V2 i förvånansvärt välbehållet skick, med tre batterier, två minneskort (á 128Mb), tillhörande väska och kablar.
...nu har jag faktiskt gjort några matteuppgifter.
Darn vad matte är kul ändå!
Darn vad matte är kul ändå!
I'm going slighlty mad
Det hembakta
...brödet smular sönder mellan mina fingrar ner i mitt knä, min svetslagade datamus faller åter i bitar, min backuphårddisk vägrar göra sitt arbete, jag har inte pluggat ett skit till proven om två dagar och jag lyssnar på "I'm going slightly mad" med Queen på repeat på extremt hög volym med ett tydligt syfte.
Jag hoppar ut genom fönstret och faller rakt på marken. Den går i bitar och min skalle spricker, men precis innan mina hjärnor rinner ut i glipan som bildats ringer Mercurys stämma i ett "I'm going slightly mad".
...brödet smular sönder mellan mina fingrar ner i mitt knä, min svetslagade datamus faller åter i bitar, min backuphårddisk vägrar göra sitt arbete, jag har inte pluggat ett skit till proven om två dagar och jag lyssnar på "I'm going slightly mad" med Queen på repeat på extremt hög volym med ett tydligt syfte.
Jag hoppar ut genom fönstret och faller rakt på marken. Den går i bitar och min skalle spricker, men precis innan mina hjärnor rinner ut i glipan som bildats ringer Mercurys stämma i ett "I'm going slightly mad".
... det verkar gå bättre för Klass 9A, men deras
lärare framstår iaf inte som särskilt kvalificerade
lärare framstår iaf inte som särskilt kvalificerade
En händig man
Brukar
...få lite ultraflipp ibland, som idag. Nätverket lade av på min stationära och jag satte mig därför med den bärbara istället, men ville så gärna ha mitt trådlösa tangentbord att jag flyttade mottagaren till den bärbara. På eftermiddagen satte jag tillbaka mottagaren i den stationära igen och tänkte att nätverket skulle få en extra chans.
Det är här det börjar. Musen ville inte koppla upp sig, utan lämnade en paralyserad pekare på skärmen och ett spegelvänt "Connect" i tummen. Av frustration fattade jag tag i kanten på musen och bände sönder en del. Ilskan rann av mig och ersattes av ångerkänslor. FAN! "Det var inte meningen, kom igen då kompis, förlåt mig" försökte jag, men musen förblev liggandes i delar på skrivbordet. Kände ilskan komma tillbaka och bestämmde mig för att gå ut i förrådet och göra en stor grej av det hela. En släggkrossad mus i ett bildspel skulle ju bli jättebra bloggmaterial!
Ändrade mig dock och kom på att det kanske går att laga med eld. Hittade brännaren som pappa använder till Creme Brulet och började svetsa. Det enda kruxet var att lågan var ca + 1200 grader Celcius, och att musen började smälta. Skrek till och börjar med omsorg blåsa för att kyla den brännskadade musen. Kilade in i tvättstugan för att hitta lite användbart material att laga skadan med och fann ett lock till en burk med Turkisk Youghurt. Klippte loss en bit, gick ut i köket och smälte fast den över det bortsmälta området på musen. Till slut, efter mycket arbete, funkade musen (nästan) som vanligt.
Gick upp till rummet och försökte ansluta musen igen, men det funkade inte. Beslutade mig då för att se om det var något uppenbart fel och öppnade därför luckan på baksidan...
...få lite ultraflipp ibland, som idag. Nätverket lade av på min stationära och jag satte mig därför med den bärbara istället, men ville så gärna ha mitt trådlösa tangentbord att jag flyttade mottagaren till den bärbara. På eftermiddagen satte jag tillbaka mottagaren i den stationära igen och tänkte att nätverket skulle få en extra chans.
Det är här det börjar. Musen ville inte koppla upp sig, utan lämnade en paralyserad pekare på skärmen och ett spegelvänt "Connect" i tummen. Av frustration fattade jag tag i kanten på musen och bände sönder en del. Ilskan rann av mig och ersattes av ångerkänslor. FAN! "Det var inte meningen, kom igen då kompis, förlåt mig" försökte jag, men musen förblev liggandes i delar på skrivbordet. Kände ilskan komma tillbaka och bestämmde mig för att gå ut i förrådet och göra en stor grej av det hela. En släggkrossad mus i ett bildspel skulle ju bli jättebra bloggmaterial!
Ändrade mig dock och kom på att det kanske går att laga med eld. Hittade brännaren som pappa använder till Creme Brulet och började svetsa. Det enda kruxet var att lågan var ca + 1200 grader Celcius, och att musen började smälta. Skrek till och börjar med omsorg blåsa för att kyla den brännskadade musen. Kilade in i tvättstugan för att hitta lite användbart material att laga skadan med och fann ett lock till en burk med Turkisk Youghurt. Klippte loss en bit, gick ut i köket och smälte fast den över det bortsmälta området på musen. Till slut, efter mycket arbete, funkade musen (nästan) som vanligt.
Gick upp till rummet och försökte ansluta musen igen, men det funkade inte. Beslutade mig då för att se om det var något uppenbart fel och öppnade därför luckan på baksidan...
... där saknades ett batteri.
Besök
Dörrklockan
...ringer och lat som jag är inväntar jag att någon annan i huset ska ta det och mamma öppnar. Det är grannbarnen. De där gulliga, hämningslösa och söta dockbarnen som springer omkring och förgyller även de regnigaste dagar. "Glad påsk" hörs ifrån undervåningen, och jag struntar i att barn inte bryr sig om när saker är över och inte. Det är sorligfälligt att vi tvingar de små liven att växa upp och bli samhällskritiska, giriga och iskalla. Näe, barn får väldigt gärna förbli barn för mig!
På undervåningen möter jag de små glinen som står och grinar tiggaraktigt i dörren. Går förbi dem med en sträng min, kliver in i tvättstugan, sniker in i förrådet och letar fram grästrimmern (ett såntdär verktyg med en roterande plastråd i ena änden som kapar svåråtkomligt gräs). Det finns tillräckligt mycket bränsle kvar för att köra en omgång till. Drar ut lite längre lina, en meter eller så, och lägger örat mot dörren och hör mamma gå in i sovrummet för att hämta plånboken. Då passar jag på.
Trimmern går igång och jag flyger tjutande ut ur mitt gömställe som en häxa på bål med trädgårdsverktyget i högsta hugg ovanför huvudet likt en korsriddare med sin värja. Barnen hinner inte reagera innan den meterlånga linan piskar av öron, splattar sönder ögon, skrapar upp den övriga vävnaden och sliter sönder deras påskkärringskläder. Motorn stannar och linan slutar att rotera. "Glad påsk" säger jag hjärtligt och bockar.
...ringer och lat som jag är inväntar jag att någon annan i huset ska ta det och mamma öppnar. Det är grannbarnen. De där gulliga, hämningslösa och söta dockbarnen som springer omkring och förgyller även de regnigaste dagar. "Glad påsk" hörs ifrån undervåningen, och jag struntar i att barn inte bryr sig om när saker är över och inte. Det är sorligfälligt att vi tvingar de små liven att växa upp och bli samhällskritiska, giriga och iskalla. Näe, barn får väldigt gärna förbli barn för mig!
"Vill ni köpa teckningar?" hör jag.
Vad är det här? Vad i HELVETE är det här?!?!? Har de inte lärt sig att man får vad man ger!?? UPPNBARLIGEN INTE!! Näe, girigheten äntrar redan vid 6-årsåldern, och Eric har återigen fått nog!!
På undervåningen möter jag de små glinen som står och grinar tiggaraktigt i dörren. Går förbi dem med en sträng min, kliver in i tvättstugan, sniker in i förrådet och letar fram grästrimmern (ett såntdär verktyg med en roterande plastråd i ena änden som kapar svåråtkomligt gräs). Det finns tillräckligt mycket bränsle kvar för att köra en omgång till. Drar ut lite längre lina, en meter eller så, och lägger örat mot dörren och hör mamma gå in i sovrummet för att hämta plånboken. Då passar jag på.
Trimmern går igång och jag flyger tjutande ut ur mitt gömställe som en häxa på bål med trädgårdsverktyget i högsta hugg ovanför huvudet likt en korsriddare med sin värja. Barnen hinner inte reagera innan den meterlånga linan piskar av öron, splattar sönder ögon, skrapar upp den övriga vävnaden och sliter sönder deras påskkärringskläder. Motorn stannar och linan slutar att rotera. "Glad påsk" säger jag hjärtligt och bockar.
Här är deras teckningar och visst är de fula, men de klarade sig undan blodstänk iaf...
... nu har jag fått tag på ett nytt redigeringsprogram,
som tydligen ska funka lika bra som PS. Tack Gustav!
som tydligen ska funka lika bra som PS. Tack Gustav!
Goda gärningar
Sticker
...till bibblan för att få lite läsro och slår mig ned i en sitt-tyst-och-läs-fåtölj. Gör mig bekväm och tar upp min bok för att börja läsa. Men med ens bryts tystnaden. Vid de bokningbara datorerna har några verbalt eftertappade småglin slagit sig ned för att spela spel. Gång på gång blir de tillsagda av den trevlige biblotekarien att sänka sin ljudvolym, men trots detta fortgår de innehållsfattiga konversationerna med groteska uttryck om varandras mödrar, och nu har Eric nått en gräns.
Fattar tag i mitt medhavda rivjärn och går målmedvetet fram mot den närmsta killen. Tar tag i hans nacke och börjar med vilt uppspärrade ögon och ett mordiskt ansiktsuttryck, likt Nicholsons i The Shining, att klösa rivjärnet i hans torra hårbotten. RITSCH RATSCH FILIBOMBOMBOM!!! skriker jag i takt med att jag hyvlar med järnet fram och tillbaka över den sprattlande hjässan. De övriga bråkstakarna dränks i blod och hjärnsubstans innan de flyr mot entrén, medan jag själv vrålar och frustar över de dödsryckande kvarlevorna av mitt offer. Efteråt går jag glatt visslande tillbaka till min fåtölj och avslutar min bok.
...till bibblan för att få lite läsro och slår mig ned i en sitt-tyst-och-läs-fåtölj. Gör mig bekväm och tar upp min bok för att börja läsa. Men med ens bryts tystnaden. Vid de bokningbara datorerna har några verbalt eftertappade småglin slagit sig ned för att spela spel. Gång på gång blir de tillsagda av den trevlige biblotekarien att sänka sin ljudvolym, men trots detta fortgår de innehållsfattiga konversationerna med groteska uttryck om varandras mödrar, och nu har Eric nått en gräns.
Fattar tag i mitt medhavda rivjärn och går målmedvetet fram mot den närmsta killen. Tar tag i hans nacke och börjar med vilt uppspärrade ögon och ett mordiskt ansiktsuttryck, likt Nicholsons i The Shining, att klösa rivjärnet i hans torra hårbotten. RITSCH RATSCH FILIBOMBOMBOM!!! skriker jag i takt med att jag hyvlar med järnet fram och tillbaka över den sprattlande hjässan. De övriga bråkstakarna dränks i blod och hjärnsubstans innan de flyr mot entrén, medan jag själv vrålar och frustar över de dödsryckande kvarlevorna av mitt offer. Efteråt går jag glatt visslande tillbaka till min fåtölj och avslutar min bok.
... Det är väldigt mycket snö ute!
