IG-varning
Busschauffören
...som körde buss 42 med regstreringsnummer UFZ 595 mot Gerrebacka under turen som anländer till Fyrspannvägen 18:40 blir härmed av ren klantighet underkänd i navigering. I tron om att köra en 17-buss svänger vårt kära original till chaufför av motorvägen 500 avfarter för tidigt. Ett välförtjänt IG till denna vilsna ekorre.
...som körde buss 42 med regstreringsnummer UFZ 595 mot Gerrebacka under turen som anländer till Fyrspannvägen 18:40 blir härmed av ren klantighet underkänd i navigering. I tron om att köra en 17-buss svänger vårt kära original till chaufför av motorvägen 500 avfarter för tidigt. Ett välförtjänt IG till denna vilsna ekorre.
... men självklart förlåter vi än en gång
dessa felplacerade läkare och advokater.
dessa felplacerade läkare och advokater.
Filmjölk
... ja det är VÄLDIGT mycket snö ute!
När jag lämnar statsbibblan får jag en känsla av att jag befinner mig i en såndär liten leksakskupol med vatten och konfetti som börjar yra omkring när man skakar den. Gatorna är vita, byggnaderna likaså och folk trängs likt sillar i busskurarna för att söka skydd mot den sockervaddslika snön. Hurtig som jag är väljer jag att gå två hållplatser för att fördriva de tolv minuter av väntan innan bussens ankomst.
Väl ombord får jag tag i en Nöjesguide och börjar läsa en intervju med Hellström. Efter ett tag märker jag att bussen står stilla och tittar därför ut genom fönstret.
Nej! Jag försöker titta ut genom fönstret, men ser ingenting. Grädde eller filmjölk, u name it! Det var tamejfan helt jävla vitt! Dessutom hade bussen kört ner i ett dike, så det blev en vallfärd av resenärer till närmsta hållplats där vi fick invänta en ersättningsbuss. Jävla Sverige!
När jag lämnar statsbibblan får jag en känsla av att jag befinner mig i en såndär liten leksakskupol med vatten och konfetti som börjar yra omkring när man skakar den. Gatorna är vita, byggnaderna likaså och folk trängs likt sillar i busskurarna för att söka skydd mot den sockervaddslika snön. Hurtig som jag är väljer jag att gå två hållplatser för att fördriva de tolv minuter av väntan innan bussens ankomst.
Väl ombord får jag tag i en Nöjesguide och börjar läsa en intervju med Hellström. Efter ett tag märker jag att bussen står stilla och tittar därför ut genom fönstret.
Nej! Jag försöker titta ut genom fönstret, men ser ingenting. Grädde eller filmjölk, u name it! Det var tamejfan helt jävla vitt! Dessutom hade bussen kört ner i ett dike, så det blev en vallfärd av resenärer till närmsta hållplats där vi fick invänta en ersättningsbuss. Jävla Sverige!
Inga våfflor idag.
Jag glömde våffeljärnet i skolan
Jag glömde våffeljärnet i skolan
Tragiskt slut 01:12
Direkt efter hållplatsen innan min trycker jag in stoppknappen och reser mig upp som en orolig pensionär - jag är ju ensam på bussen, så vem bryr sig? Av vana tar jag av handsken för att bereda mig på att genom busvissling påminna busschauffören om att stanna - bara som försäkring.
Och mycket riktigt. Han glömmer bort sig totalt (kan han tillåtas att beskylla att det trots allt är sista turen? - fatta mentometerknapparna och tryck nu!) och ska precis till att gasa iväg. Jag busvisslar och känner hur underlaget är för halt. Bussen hinner inte bromsa i tid, utan plöjer ner fem läkarstudenter, en utrotningshotat isbjörn och Konung Carl XVI Gustav.
Till slut stannar fordonet. Jag kliver ur och roar mig hela vägen hem med att fånga stora snöflingor med tungan.
Och mycket riktigt. Han glömmer bort sig totalt (kan han tillåtas att beskylla att det trots allt är sista turen? - fatta mentometerknapparna och tryck nu!) och ska precis till att gasa iväg. Jag busvisslar och känner hur underlaget är för halt. Bussen hinner inte bromsa i tid, utan plöjer ner fem läkarstudenter, en utrotningshotat isbjörn och Konung Carl XVI Gustav.
Till slut stannar fordonet. Jag kliver ur och roar mig hela vägen hem med att fånga stora snöflingor med tungan.
Grattis på 18-årsdagen Erica!
