Mewsick

Grannskapet
            ...på gatan är i största allmänhet väldigt gemytligt - folk anländer från jobbet, kliver ur bilen och hälsar hjärtligt (inte bara artigt) på de som står och donar i trädgården, hämtar posten ur brevlådan eller tvättar fönstrena. En person som passar in perfekt i denna omnejd är min ömma moder. Med sin utåtriktade sida kan hon hålla långa samtal med grannarna utan att den minsta antydan till kallprat, ungarna i vändplan kan hon kela med som om hon aldrig fick nog av mig och syrran och hon har alltid några nya bingorader att göra upp om med Ulli på andra sidan gatan. Men ett mynt har ju två sidor.

Väl innanför de ljudisolerade dörrarna kan hon få utbrott på alltifrån en deg som jäser för dåligt och en internetsida som inte visar sig, till en gitarrspelande son som glömt stänga dörren om sig. Idag förde hon dessutom ännu en konversation med den enkelriktade TV:n, och skrek högt åt nyhetsreporten om hur sjuksköterskor egentligen borde behandlas, fast fick naturligtvis, som vanligt, ingenting till svars.